Flickan med trötta ögon.
Så trötta ögon att de fastnar kvar där de själv vill.
Orken slut.
Tankar på annat än det som bör.
Tankar på fint.
Tankar på vad som fattas och vad som plötsligt börjat röra sig inuti.
Ingen logisk matematik & förvirring är total.
Hur kan något tillföras & skapa en saknad?
Hon tänker att hon kanske förstår.
Det fattas tid, ork och framförallt mod.
Men ändå, helt plötsligt finns det igen en längtan & saknad.
Något som var utrotat.
Hon kan inte bestämma sig för om det är bra.
Är det bra att veta att det finns i henne?
Är det dåligt att bli påmind om bristen på mod?
Åter till böckerna trötta ögon!
